Från jordbruksfastighet till nationalarena för facklig utbildning och utveckling
Runö är en plats där fackliga företrädare har fått kunskap och verktyg för sitt fackliga arbete i över 60 år. Det började som en jordbruksfastighet och har nu blivit en viktig plats för facklig utbildning och utveckling.
När Gunnar Sträng och hans kollegor på LO köpte mark från Näs gård i Österåker och småningom satte spaden i marken för bygget av Runöskolan hade de en vision men de anade kanske inte vilken betydelse Runö skulle få för arbetarrörelsens bildning och utveckling när vi nu tagit steget in i ett nytt millennium.
Runö är ledande för centrala fackliga utbildningar och har människor från hela Sverige som kommer för att utveckla sitt fackliga arbete. Arkitektur, konst och litteratur på Runö understödjer den fackliga bildningsresan.
Runös historia i årtal
1906 invigdes Sveriges första folkrörelsedrivna folkhögskola i Brunnsvik med LO och KF som huvudmän och 1929 startades LO-skolan i Brunnsvik för fackliga studier. Under 30-talet utökades LO:s kursverksamhet och efter hand räckte LO-skolan i Brunnsvik inte längre till för att klara ett allt större utbildningsbehov.
1939 beslutade LO:s representantskap att ge Landssekretariatet i uppdrag att köpa mark i Stockholms närhet för att bygga ytterligare en skola för facklig utbildning.
1941 köpte LO Näs gård i Österåkers kommun, 3,5 mil nordost om Stockholm. Under en utflykt till de nyinköpta ägorna utsåg Landssekretariatet, med August Lindberg, Axel Strand och Gunnar Sträng i spetsen, platsen där den nya skolan skulle ligga. Man valde att uppföra skolan på en tallbevuxen ås omgiven av Täljöviken och Tunafjärdens skimrande vatten. På grund av andra världskriget sköts dock byggnationen upp.
1945 var ritningarna på de nya byggnaderna klara, men LO hade svårt att få byggnadstillstånd. Först på senhösten 1950 kunde bygget inledas.
1951-53 uppfördes åtta byggnader i gult mälardalstegel, ritade av arkitekt Axel Grape. För byggnationen stod Fackföreningarnas Byggnadsproduktion. Planeringen av Runöskolan leddes av rektor Torvald Karlbom i samklang med dåtidens kulturvisioner. Stor vikt lades vid konstnärlig utsmyckning såväl inomhus som utomhus. Inredningen utformades av arkitekt Carl-Axel Acking och ett flertal konstnärer bidrog med konst i form av muralmålningar, skulturer och tavlor.
Byggnationen av Runöskolan delades in i två etapper.
Den första etappen, som omfattade skolbyggnad, bibliotek, samlingssal, matsalar, kök, personalrum, expeditionsbyggnad, kafé och två elevhem, stod klar i början av december 1952. Den nya skolan invigdes på luciadagen 13 december 1952. Den första kursen startade 4 januari 1953 och vid det tillfället kunde skolan ta emot sammanlagt 80 elever.
Under våren 1953 färdigställdes den andra etappen, med ytterligare två elevhem, och från mitten av juni kunde Runöskolan utnyttja hela sin kapacitet, med plats för 200 elever.
I 1952 års LO Facit kan man läsa följande: ”Med denna nya skola är Landsorganisationen på ett helt annat sätt än tidigare rustad att svara för den utbildningsverksamhet som fackföreningsrörelsen behöver. Det har redan visat sig att anspråken på lokaler i den nya skolan är sådana att knappast något utrymme kommer att bli överflödigt”.
1961 beslutade LO-kongressen att inrätta en egen folkhögskola, förlagd till Runö. Den nya folkhögskolan skulle bli en del av verksamheten på Runöskolan. Tanken var att möta det utbildningsbehov som fanns i de stora ungdomskullarna som växte upp under 1960-talet.
1962 startades Runö folkhögskola. I den första årskursen, som inleddes 30 september, deltog 24 elever. Under de första två åren bedrevs folkhögskoleutbildningen i befintliga lokaler och eleverna inkvarterades i de ursprungliga elevhemmen.
1963-64 byggdes Runöskolan ut med fyra elevhem och ytterligare undervisningslokaler avsedda för folkhögskolan. Runö folkhögskola invigdes officiellt 24 november 1964. Från hösten 1964 var LO:s folkhögskola statsbidragsberättigad. Tyngdpunkten för LO:s studieverksamhet fortsatte dock att vara de fackliga kurserna.
1965 uppfördes en idrottshall samt ytterligare personalbostäder.
1991 genomförde LO en omorganisation i skolverksamheten. Det medförde två stora förändringar. För det första separerades kursgårdsverksamheten från utbildningsverksamheten. Från och med nu var Runö kursgård öppen för externa gäster utan koppling till arbetarrörelsen. För det andra gick LO över från detaljstyrning till målstyrning av verksamheten.
1995 upphörde LO att vara huvudman för Runöskolan och Runö folkhögskola. Sedan dess är det den ideella föreningen LO:s folkhögskola Runö som äger och driver verksamheten. Föreningen består av LO, ABF och LO-förbund.
I maj 1997 gick sista långa folkhögskolekurserna ut på Runö i Åkersberga, kvar är de fackliga utbildningarna.
Sedan 2009 är LO:s folkhögskola Runö ett utbildnings- och utvecklingscentrum för LO och LO:s medlemsförbund. Det innebär att vi har ansvar för alla centrala tvärfackliga utbildningar för fackligt förtroendevalda inom LO (LO:s kunskapssystem). Vi genomför även samverkans- och uppdragsutbildningar med de enskilda LO-förbunden och erbjuder personalutbildningar för anställda.